Valideringsdelegationen 2015–2019 tillsattes av regeringen för att följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete inom valideringsområdet. I uppdraget ingår bland annat att identifiera vilka utvecklingsinsatser och förändringar som är motiverade och lämna förslag till regeringen som kan stärka valideringsarbetet inom utbildning och arbetsliv.

I betänkandet ”Validering i högskolan – för tillgodoräknande och livslångt lärande” lämnar delegationen förslag och bedömningar för att fler personer ska kunna få sitt tidigare lärande bedömt och erkänt för tillgodoräknande inom högskolan.

Validering av kompetens på högskolenivå behöver öka

I delegationens delbetänkande En nationell strategi för validering (SOU 2017:18) gjordes bedömningen att utvecklingen av validering inom högskolan är ett av de områden som bör prioriteras. Strukturerna för validering är svagt utvecklade. Samtidigt finns det stora behov bland arbetssökande, nyanlända invandrare och yrkesverksamma att få kompetens som utvecklats i andra sammanhang än i svensk högskoleutbildning kartlagd, bedömd och erkänd.

Detta delbetänkande om validering i högskolan syftar till att förbättra förutsättningarna för generösa, flexibla och rättvisa erkännanden av tidigare lärande, oberoende av var, när och hur individen har utvecklat sin kompetens. Fungerande validering för tillgodoräknande är centralt för att realisera möjligheter till livslångt lärande inom högskolan och för att främja mobilitet och internationalisering. Det är också av stor betydelse för kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden.

Validering och erkännande av tidigare lärande – ett internationellt åtagande

I Lissabonkonventionen framhålls principen om generöst och flexibelt erkännande av utbildning och studieperioder från andra länder. Fokus i erkännandeprocesserna i Europa har flyttats från en utbildnings innehåll och formerna för lärandet till vad en individ faktiskt kan efter genomgången utbildning. Erkännandet måste ses ur ett helhetsperspektiv som tar sikte på vad utbildningen ska leda fram till och ska endast nekas om det går att påvisa väsentliga skillnader mot den utbildning som ska tillgodoräknas. Sverige ratificerade konventionen i augusti 2001.

Sedan 2003 är Lissabonkonventionen en integrerad del i Bolognaprocessen där behovet av att främja det livslånga lärandet och att etablera system för validering och erkännande av kunskaper och färdigheter som utvecklats i alla former av lärande återkommande har lyfts fram. Vid den senaste ministerkonferensen 2015 förband sig utbildningsministrarna inom det europeiska området för högre utbildning att verka för att undanröja hinder för tillträde till högre utbildning och att underlätta utfärdandet av kvalifikationer baserade på tidigare lärande.

Sverige har också ställt sig bakom Europeiska unionens råds rekommendation om validering. Där anges att medlemsstaterna senast 2018 ska ha inrättat system som gör det möjligt för individer att få kunskaper, färdigheter och kompetenser som förvärvats via icke-formellt och informellt lärande validerade.

Valideringsdelegationens förslag och bedömningar

Flera utmaningar kvarstår innan validering och erkännande av tidigare lärande är en naturlig del av universitet och högskolors verksamhet. Delegationen föreslår:

  • Ett moderniserat regelverk för flexibelt och generöst erkännande.
  • Förbättrad redovisning av tillgodoräknanden.
  • Långsiktigt uppdrag till Universitets- och högskolerådet och fortsatt stöd till utveckling av metoder och bedömningskriterier.
  • Särskild ersättning för tillgodoräknanden baserade på reell kompetens.
  • Uppföljning och kvalitetsgranskning av lärosätenas arbete.
  • Möjlighet till tillgodoräknande inom uppdragsutbildning.
  • Förhandsbesked om tillgodoräknande.